Så smidigt var det att släppa ihop dessa två gossar. Jag hade tänkt att vänta ett par dagar med att släppa ihop dem så Ice skulle få en chans att återhämta sig efter den långa resan. Men när de var kolugna bredvid varandra i boxarna, samt i grannhagar och ingen av dem verkade bry sig speciellt om den andra så testade jag att ändå släppa ihop dem idag. Det var lika lugnt som jag anat.. Det enda livade som hände var att Ice gick efter Compadre som en svans de absolut första minuterna. C tycktes undra var det var för en närgången en, medan Ice bara lufsade eftersom som om de känt varandra för alltid.
Första upptäcktsfärden i hagen
Lilleman fick gå idag gå i en av de lite mindre hagarna på framsidan med Rover i ena grannhagen och Compadre i den andra. Passade sjävklart på att klicka av några bilder på detta men allt var så lugnt och stillsamt så..
God morgon!
Pojkar som nog sovit gott i sina nybäddade boxar säger: ”God morgon!” 🙂
Äntligen hemma!!
Äntligen – äntligen – äntligen hemma!!
..och jag vet att vi är tre stycken som håller med om det 😀
Dessutom var det som om Ice direkt förstod att det här var hans nya hemma för så fort han kom in i sin box drack han en hel del vatten och han åt upp kraftfodret jag gav honom i krubban – kors i taket. När vi åkt har han hela tiden ätit hö men drack inte mer än några munnar när vi stannat och även mellanlandat. Morötter har varit det enda som hela tiden har passat honom i smaken 🙂
Men nu som sagt kände han nog sig direkt som hemma och efter en liten puss-stund med Compadre mellan gallrena fick han sova gott i sin nyspånade box i sitt nya stall.
Resan fortsätter..
Någon som med all rätt börjar bli trött och sliten på att stå i en transport. Efter många stopp och övernattning i Gävle är det nu bara ett stopp med utlastning kvar i Linköping, där jag även passar på att träna ett ekipage, sedan ska vi styra den sista stunden hem. Efter denna låååånga resa känns de sista ynka timmarna verkligen som ”snart hemma”.
Cool kille under kameraövervakning
Duktiga och tålmodiga Ice står så snällt i transporten. Inte för att han har så mycket val men han är verkligen så cool <3
På väg hem från Luleå
Testlastning m.m.
Eftersom vi skulle mellanlanda på hemvägen och jag känner Ice, och inte han mig, mer än ett par ynka timmar passade vi på att testlasta en stund. Ice tyckte det var konstigt att hålla på och peta och flytta med en förlängd arm fram och tillbaka men cool som han är tog han det bra och att vara kring och i transporten var inga problem när vi kommit överens någorlunda om lastningstekniken.
Helena har lagt ned timtal på att träna med honom så jag tackar och bockar ödmjukt för den förberedelsen som kräver både tålamod och kunskap. Speciellt tacksam känner jag mig nu när vi ska så himla långt.
Som avrundning av det sista inlägget här uppe från Luleå får Ice och Helena smycka den sista bilden. Imorgon far vi hem, eller i alla fall på väg hemåt.
Första mötet med Ice
Efter en horribelt lång resa i bilen och en förkyldning som heter duga har vi nu äntligen landat uppe Luleå. Efter att ha mött upp Helena hemma hos henne, samt åkt och ätit lunch styrde vi kosan mot Boden och betet där Ice skulle gå.
När vi gick ut i hagen förväntade jag mig som Helena berättat en nyfiken och glad liten pålle. Men till vår stora förvåning lyfte han inte ens huvudet när vi ropade på honom. Stallägaren berättade att de smort hans mule varje gång de tagit honom i hagen så att ta på grimma var inte överdrivet kul enligt Ice längre.
Visst vart det lite snopet när första mötet, som min sambo dessutom förväntansfullt spelade in, blev en liten flopp. Men å andra sidan så kan det ju bara bli bättre 😉
Nedan har ni sedan en bild när jag groomat på honom en liten stund inne i stallet – betydligt mer nöjda 🙂 Det är inte illa hur glädjen riktigt syns på bilden trots att jag är dunderförkyld plus någon sort ögoninflammation.
På väg mot Luleå
Nu är vi på väg och extra bred transport kräver extra bredd på backspeglarna. Luleå here we come! 140 mil enkel resa väntar.. i ett enda stöp, för jag och sambon har beslutat oss för att försöka turas om att köra och sova så bilen rullar hela tiden.
Gör dock en liten mellanlandning i Linköping för en akut lastträning av häst, som visst inte vill åka hem från betet ??
Äntligen snart dags
Nu är det äntligen snart dags att hämta Ice! Tiden går fort när man har roligt och långsamt när man längtar efter något, eller någon. Jag kan knappast förstå att det är sant, att det är dags, eller rättare sagt så kan jag inte förstå det alls, så overkligt verkligt 🙂
Imorgon eftermiddag börjar vi vår långa resa för att hämta hem en ny stjärna ?
Gamla bilder & videoklipp hos uppfödaren
Här kommer en länk till Ice uppfödares hemsida med lite bilder och videoklipp på lillemannen när han var upp till åtta månader gammal. Klicka på Rosenhills Stuteri för att komma till hemsidan.
Hur min drömhäst fann mig
Allting började med att jag lade ut en annons om att jag sökte häst. Då allting var upp och ned med min andra häst Compadre kände jag mig frustrerad och ledsen över att inte veta hur framtiden skulle te sig, skrev jag annonsen med både vilja och ovilja. Jag visste inte om jag skulle behöva göra mig av med C, om jag ville göra mig av med honom, eller om jag kanske helt enkelt ville ha en ny häst – eller en till häst?! Ni märker att det var många frågetecken och tanken blev tillslut att annonsen fick ligga där med ett hopp om att finna drömhästen – annars fick det kvitta.
En del hörde av sig och det var lite olika typer av hästar men det enda jag kunde tänka på var att allt kändes så overkligt och jag kände mig motvillig och ointresserad av svaren trots att det var flera som det inte direkt var något fel med. Men jag ville och kunde inte släppa Compadre ur mina tankar. Vad skulle kunna få mig att vilja välja någon annan häst än han? Varför skulle jag ens vilja ha en annan häst, om ens en till häst..
Så en dag ringde min telefon och när jag svarade hörde jag en kvinnoröst med norrländsk dialekt började berätta om hur hon läst min annons och ganska snart fångade hon mitt intresse. Det slutade med att vi pratade i flera timmar i telefon och de närmaste dagarna fick jag se bilder och videoklipp på hennes ögonsten. Jag kunde knappast tro att det var sant och mina tankar började drömma sig iväg samtidigt som det kändes fortsatt tungt i stallet med Compadre.
Aldrig skulle jag väl kunna tro att allt verkligen skulle klaffa så perfekt som det sedan gjorde. Jag och Helena hade hur mycket som helst att prata om i telefon och många timmar sprang iväg i långa och många telefonsamtal. Vi skickade sms, mail, bilder, video, pratade om hon och hennes hästar och mig och mina hästar. Tillslut insåg vi att vi klickade i mer saker i livet rent allmänt, om tankar och värderingar, moral och etik, livsfilosofi osv. Men samtidigt så kunde det inte låta bli att knyta sig lite i magen på mig..
Var det här verkligen sant?! Ja.. och nu när det verkligen var det, skulle jag verkligen slå slag i saken PÅ RIKTIGT, vågade jag chansa, kunde jag det rent praktiskt eller ens emotionellt? Snurrerlisnurr i bollen minst sagt.
När Helena avslöjat att hon ”kollat upp mig” och fått goda ord till svars av Christofer Dahlgren (www.horse-vision.se) stod det plötsligt klart för mig att det nu låg på mig, att jag verkligen FICK köpa drömhästen i mitt liv om jag ville. Rosenhills Iceman, en cremello-färgad, treårig, welsh cob-valack med blå ögon – vacker som en dröm och av Helenas ord, lika så i sin personlighet.
Det var ju meningen! Han fann mig, min drömhäst, precis som jag tänkt när jag skrev ut annonsen från början, men aldrig trott skulle hände egentligen. Men det hände. Självklart sade jag ja 😀 😀 😀
Idag blev det bestämt
Idag blev det bestämt! Ice kommer att få bli min 😀
Nedan har ni Helenas statusuppdatering från Facebook idag:
Ja vad ska man säga… för första ggn i mitt liv ska jag nu ställa mig hästlös! Ice lämnar ett hål i mitt hjärta helt klart men jag hoppas att det kommer fyllas ngn dag igen av en ny fyrbent vän även om det kommer dröja en tid.
MEN lika mkt som jag känner mig gråtfärdig så kommer ändå skrattet och jag är sååååå lugn och tillfreds med vart han ska. Har hittat den bästa tänkbara köparen och jag är övertygad om att han kommer få ett ännu bättre liv än vad jag själv just nu kan erbjuda. Ödet är finurligt och finner de allra märkliga sätt, man måste bara lyfta blicken och våga se det! 🙂 <3 🙂 <3 🙂
Sista helgen i augusti flyttar Ice!
Välkommen till bloggen om Ice
Här kommer ni kunna följa Ice och min resa i livet <3