Efter en horribelt lång resa i bilen och en förkyldning som heter duga har vi nu äntligen landat uppe Luleå. Efter att ha mött upp Helena hemma hos henne, samt åkt och ätit lunch styrde vi kosan mot Boden och betet där Ice skulle gå.

När vi gick ut i hagen förväntade jag mig som Helena berättat en nyfiken och glad liten pålle. Men till vår stora förvåning lyfte han inte ens huvudet när vi ropade på honom. Stallägaren berättade att de smort hans mule varje gång de tagit honom i hagen så att ta på grimma var inte överdrivet kul enligt Ice längre.

Visst vart det lite snopet när första mötet, som min sambo dessutom förväntansfullt spelade in, blev en liten flopp. Men å andra sidan så kan det ju bara bli bättre 😉

Nedan har ni sedan en bild när jag groomat på honom en liten stund inne i stallet – betydligt mer nöjda 🙂 Det är inte illa hur glädjen riktigt syns på bilden trots att jag är dunderförkyld plus någon sort ögoninflammation.