Eftersom vi skulle mellanlanda på hemvägen och jag känner Ice, och inte han mig, mer än ett par ynka timmar passade vi på att testlasta en stund. Ice tyckte det var konstigt att hålla på och peta och flytta med en förlängd arm fram och tillbaka men cool som han är tog han det bra och att vara kring och i transporten var inga problem när vi kommit överens någorlunda om lastningstekniken.

Helena har lagt ned timtal på att träna med honom så jag tackar och bockar ödmjukt för den förberedelsen som kräver både tålamod och kunskap. Speciellt tacksam känner jag mig nu när vi ska så himla långt.

Som avrundning av det sista inlägget här uppe från Luleå får Ice och Helena smycka den sista bilden. Imorgon far vi hem, eller i alla fall på väg hemåt.