Rackarungen nummer ett verkar till att bli en riktigt olyckskorp, tyvärr.. För han kommer in var och varannan dag med småsår överallt, ofta på huvudet eller benen. Han är ju allmänt oförsiktig i sig själv men det borde ju göra ont att drälla in i saker så man kommer in blödandes. Häromdagen när jag hade bett en stallkompis ta in honom och Compadre, innan jag skulle komma ut, så hade han lyckats slå upp så det blödde precis ovanför ögat, bara under den korta stund han stått inne. Nedanför andra ögat var det dessutom en skorpa från ett äldre sår, hmm.

Annars har det denna vecka varit ganska lugnt på alla fronter. Jag har mest pysslat och pillat med Ice. För det första har mycket tid och energi lagts på Compadre och sedan gick liksom musten ur mig när allt föll i fredags. Så helgen blev det som sagt bara lugnt och pyssligt.

I måndags till tisdags stod de inne en natt för att jag ändå skulle ut på morgonen och ge C sitt homeopatmedel och då fick jag se en igen försmak av hur Ice beter sig i sin box. Det var ganska ordningsamt och jag blev positivt överraskad med tanke på hur rörigt jag har fått höra att han gärna har det. Nu är det ju dock så att de fortfarande går ute nattetid så bara en gång såhär brukar ju inte vara så mycket att lita på, men hoppas kan man ju alltid Nu har de ju stora boxar och mycket strö/spån och det brukar ju underlätta också. Han hade inte heller gått omkring och grävt i hörnen som han annars gillar att göra – vem vet, kanske man gräver fram något smarrigt

Tanken nu i vinter är att ha kvar dem ute men då i en av lösdriftsdelarna. Blir det allt för ruskigt så har jag alltid möjlighet att stalla in dem de månaderna vilket känns skönt.