I torsdags testade jag för första gången att träna Ice i paddocken, med just befästning av hjälpgivingen för ytterskänkeln. Jag tänkte mig, i min lilla drömvärld, hur han skulle briljera och njuta av ”friheten” av att kunna röra sig lite mer än inne i stallgången, där vi annars har hållit hus. Men ack så fel jag hade ?

Jag tog enbart med mig ett kort spö som jag visade upp mot ytterhöften precis som jag gjort de senaste två gångerna men det var som om han aldrig ens sett mig göra det innan. Lille smart upplevdes plötsligt väldigt osmart. När jag bad honom följa och flytta på sig för enkla tryck-övningar kom der där humöret fram som jag berättat om en gång innan. Men istället för att, som den gången, göra små kosparkar blev det hallaballua och om han eller jag blev mest förvånad det vet jag inte ?

Efter några upprepanden och då Ice förmodligen börjat tänka och inte vimsa kunde han det så fint så i båda varven. Nu är det ju bara ett par steg här och där som jag ber honom om för han är alldeles för obalanserad för att klara mer. Viktigt är ju att bogen kommer på plats så pass bra att han inte skjuter över sin egen tyngd på inner framben och det dröjer ju ett bra tag till, speciellt om de där små humörsvängningarna kommer visa sig lite oftare för då snackar vi mottryck delux ?

Igår, fredags, när vi höll oss i stallgången igen, var han jätteduktig. Trots att det blir lite fel mest hela tiden så försöker han verkligen få ihop alla snirkliga kroppsdelar.

Idag fick han en välförtjänt vilodag min lilla älskling!

Videoklippen och bilderna är från i torsdags då vi busade efter träningen.